Hon var liten som en fågelunge. Med grumlig blick, käpp och rökrosslig röst. Aningens bortkommen stod hon på Bagarmossens t-banestation.
- Går det här tåget till Farsta?, frågar hon mig.
- Nej, du måste åka in till Skärmarbrink och byta där.
- Jaha, sa hon. Och satte sig på bänken.
Jag gick vidare på perrongen för att komma längst bak. Vände strax om och gick tillbaka.
- Vill du att jag hjälper dig? Så att du kommer på rätt tåg?
- Vill du det?, ja gärna, svarade hon lättat.
Där, på vägen in och i väntan på rätt tåg fick jag ta del av en livshistoria. En kort stund i mitt liv jag sparar på livets halsband. Hon var en ljuvlig kvinna, en pensionerad lärarinna som saknade gemenskapen och tyckte gubbarna i föreningarna var trista :-)
Innan hon klev på tåget tog hon min hand.
- Tack, jag önskar dig all lycka, sa hon.
